Apflickorna, titeln mer spännande än filmen

Filmen är fylld av sexuella spänningar, men inte på ett sätt som gör det för mig utan mer på ett ganska obekvämt sätt. En sexåring i leoparbikini som försöker förföra sin 18-åriga kusin genom att dansa "sexigt" för honom för att sedan be honom killa henne på magen, två tjejer som verkar vilja få till det med varandra men som hela tiden hindras av sig själva samt ett utnyttjande av en stackars kille som tror att han ska få ligga bara han kommer med mat men som istället blir rånad på allt han har på sig (bokstavligt).
Filmen har fått väldigt bra kritik, och fina utmärkelser, från alla håll. Men jag kommer på mig själv flera gånger under filmen att jag hellre kollar Facebook på mobilen. Alltså, inte ett bra tecken. Filmen ger mig många frågetecken under dess gång. Kanske vill filmskaparen att åskådaren ska tolka allt själv.
Vändpunkten i filmen är när huvudkaraktären slår sin kompis/konkurrent med en högaffel så att hon kan ta hennes plats i laget vid en kommande tävling. Filmen slutar med att huvudpersonen håller på med akrobatik på en häst samtidigt som hennes polare står brevid med kryckor och kollar på.
Budskap? Fan vet jag, bre. Jag tycker att filmen var ointressant och ganska så kass. Den kändes dubbelt så lång än vad den egentligen är. Filmskaparen beskriver sitt verk som " en modern västern om sex, makt och djur". Va!? Jo, men nej, inte nånstans.
DN skriver, "Missa definitivt inte de senaste årens mest sevärda långfilmsdebut!"
Panda säger, "Gör det, inte värt tiden du kastar bort på att se skiten."
Pussinuss / Panda
Kommentarer
Trackback